Musik, ett ord från grekiska mousike eller techne, musernas benämning på konst som under antiken stod under deras beskydd. Det finns två sorters musik, den vokala (rösten) och den instrumentala. Sången är troligtvis lika gammal som religionen och tidigare i magiska och kulturella sammanhang och instrumenten var inte så utvecklade mer än rytmiska instrument och enklare sträng instrument. Musiken utvecklades under 1100 talet med flerstämmig musik för att senare generera de stora klassiska mästarna från Monteverdi (ca 1600) till Sibelius (1900 tal). Under 1900 talet utvecklas musiken i så många olika riktningar att det nästan blir oändligt. Musiken är delad som baken sägs det, vilket nog är sant. Tänk om alla skulle tycka om samma musik! Var skulle vi då stå idag? Vilken bredd vi har. Med ett sånt utbud så bör det finnas musik för alla, eller hur. Vad är det då som gör att man blir gripen av musik? Är det toner,ljudvågor,rytmer och texter eller vad? Många har ställt sig de frågorna.Vem har inte glidit tillbaka i minnen till någon speciell melodi? Det är ju rätt så fundamentalt att göra det.(Tycker jag i alla fall)Enligt vissa forskare så ligger detta på det känslomässiga planet. Man helt enkelt förknippar musiken med något ont eller gott. Musiken har ju gått hand i hand med människan sedan dennas födelse, så den ligger troligtvis begravd i alla människors gener. En sak är mycket säker! Utan förmågan att kunna uttrycka oss i musik så skulle denna världen stå sig rätt så mager idag, eller hur?!