Dragspel, dragharmonika, handklaver.

Många är namnen på dragspelet.

Det första dragspelet konstruerades för snart 200 år sedan. 1822 kom tysken Friedrich Buschmann på instrumentet som får ton av att metalltungor vibrerar när man pressar luft via bälgen. Detta genom att man drar bälgen fram och tillbaka. Man kan jämföra lite grand med att när man som liten grabb brukade ta ett grässtrå mellan tummarna och blåsa. Principen blir det samma att vibrationerna på strået alstrar ljud. Dragspelet är utrustat med knappar på bägge sidor om bälgen, vanligast diskantknappar på höger sida och basknappar på vänster. Under sista hälften av 1800-talet var de enradiga dragspelen mest populära och hade sin spridning främst i Europa och Nordamerika. Dessa hade också två ackord i basen. Inte förrän 1910 skulle de moderna dragspelen komma. De kan indelas i två typer; knappdragspelet och pianodragspelet. Knappdragspelet har istället för de äldre fem rader på diskantsidan, tre lodrätta grundrader samt en eller två hjälprader. Pianodragspelets diskantsida liknar pianots tangentsättning med vita och svarta tangenter. Bassidan för dessa båda har traditionellt sex lodrätta knapprader. Basverket, som ligger på rad fem och sex är varje knapp entonig. I rad ett till fyra innehåller varje knapp ett bestämt ackord.
I ackordeon dragspelet finns det istället en melodibas med enkla toner som nästan sträcker sig över fem oktaver, som också ger en ökad variation av klangfärgen.

Det finns fler typer av dragspel;
Den sexkantiga concertinan, som närmast har ett cylindriskt utseende spelas bl.a. i engelsk folkmusik.
Bandone´on är ett annat dragspel som är mest utbrett i sydamerika. Då framför allt i Argentina där den är ett av huvudinstrumenten för tangon.
Franska musettet är är ett dragspel som framför allt används inom vis och cabaré musiken. Det får sitt speciella ljud av att varje ton innehåller tre stycken olikstämda stämmor. Därför får det sin mjuka och behagliga ton som det är så känt för.